annaochlisa

alltså har raderat det här inlägget tre gånger och börjat om, det är som ur en cheezykärleksfilmscen när nån ska skriva ett brev till sin kärlek och ba "DEAR ELISABETh" eller I duno och sen kastar dom det för dear var tydligen för opersonligt eller någooot och proceduren upprepas 20 gånger approximately

har ingen inspiration till att skriva något, mest för att jag inte vet vad jag ska skriva eller mest för att jag har för mycket att skriva

hela min existens håller på att uppröra känns det som och hela världen livet jag är så tom. jag vet inte ens längre, verkligen vet ingenting kanske därför det inte fnns något att säga egentligen fast att det finns så himla mycket.

dessutom säger titlen på inlägget det mesta men jag orkar inte ens gå in på det för ingen fattar att jag verkligen menar det och hur uppriktigt rädd jag är men ändå bara ett vanligt tonårs problem så jag orkar inte för att alla säger detsamma "nej men du kommer ju få någon det är ju JAG som kommer vara ensam", men snälla ni är snygga och omtyckte av alla och ni tror att ni kan få mig att tro att ni kommer leva ensamma?

hah lol och jag som trodde att jag var naiv.

öe nej back to normal nu orkar inte prettoskitet mera

har spendera mina senaste 48 timmar med malin et simon, minaa fina och det enda dom lämnade efter sig var en extremtystnad och ett jävligt stökigt hus.

men ändå så värt det för det var så jävla feint och gillar dom så himla mycket och alla andra som jag hatade för ett halvår sen och klassen som jag hatade har blivit så fin och trygg och framtiden ser nästan ljus ut nu. fast ändå inte alls men nästan nästan.

iallafall hängde vi massa i mitt kök och jag drack så jävla mycket smultron&pärondryck för det är bättre än allt annat i hela världen. sen satt vi i princip i min säng i 48 timmar och tittade på aristochats klockan fem på morgonen och jag o malin sjöng massa grease låtar och vi munchade så jävla mycket.

öe vad jag gillar dom mycket.